Ibland ar det dagar man onskar att man istallet for att ga upp bara krypa ner under tacket igen! Vissa ganger ar det andras fel men vissa ganger rar man for det sjalv! Jag har haft en dag da jag bara kant mig allmant irreterad, trott, less och konstant hungrig! Att aka pa fotoboll kander super avlagset! Men istallet for att klaga tanker jag bara saga - Merci, Merci et Merci! (tack, tack och tack)

Vissa manniskor far en verkligen att tanka pa annat och far en att se pa de ljusa (always look on the bright side of life) var det inte sa! Tack Bellan som sager sa rara saker till mig och lyfter min sjalvkansla till skyarna! Tack Mamma for att du peppar och tycker att jag ar duktig! Och tack Sabine for att du mutar med att ha kladdkakan redo nar jag kommer hem fran traningen nar jag verkligen inte vill ga! 
jag har inte varit har lange men anda bryr dem sig sa mycket om hur jag mar och annu viktigare, dem ser nar jag inte mar som jag ska!

Nu ska jag tycla synd om mig sjalv innan det blie nattning och imorgon ar den alltid possitiva och glada Linn tillbaka! :)