Jag kommer fortfarande ihåg när jag sa att jag skulle börja skriva en blogg, och när folk läste den skulle dem få den där känslan av lycka. Att jag var tjejen med inställningen att om det händer något dåligt ska man ändå försäka se på det ljusa i livet. Hur många veckor/ dagar kan jag ha klarat de? Aa inte många. Det är verkligen sjukt svårt att se possitivt på saker när man är demprimerad eller bara allmänt less. I början av höstterminen försökte jag men där i mitten tog min energi slut. Men nu är det nytt år och jag har ett halvår kvar i "grundskolan". Jag ska satsa. Jag kommer ha tid att leva livet sen men nu är det skolan för allt som är värt.

Och den possitva Linn kommer sakta men säkert komma tillbaka. Jag ska hålla mig så långt ifrån problem som bara möjligt. Göra lite som budisterna. Man finner lycka genom att inte fästa sig vad saker. Varken grejer eller känslor. Jag ska uppskatta det jag har, som min familj, mina vänner och min skinnjacka! ;)

Och jag ska för allt i världen inte glömma att Always look on the bright side of life.

När jag gick i tvån fick man leta efter en mer negativ tjej. Jag deppade för allt det ända som gjorde mig glad var min lön som jag fick varje fredag och mitt konto som bara växte och växte. Sommaren kom och jag var ekonomiskt oberoende. Hur mycket pengar hade man kvar sen då? Nej precis den lyckan var ganska bortblåst. Det är bättre att finna lycka i sånt som alltid finns kvar. Personer man vet alltid finns kvar. Det är inte många av dem, men jag vet vilka det är och det är dem jag ska börja uppskatta. :)

Jag låter sjukt deprimerad, men så är det inte. Jag är bara sjukt nöjd att jag har kommit till insiskt om vad som faktiskt har betydelse.