Idag har jag suttit inne hela dagen, ja det är sant jag har inte ens varit utanför dörren för att ta lite luft. Klockan är 22.00 och jag funderar allvarligt på att gå ut för att ta mig lite luft. Bara för att inte känna dåligt smavete. Men vem har jag skyldighet att känna dåligt samvete för egentligen? Alla gör väl som dem vill.. Och jag ville sitta inne och vila upp mig för veckan - Därför inget dåligt samvete.

Har haft ett väldigt givande samtal idag för övrigt med en efterlängtad person. Sofie i egen hög person, som tillbringar sina dagar i förenta staterna. Och här sitter jag och tycker synd om mig själv för att jag inte gör någonting. Men hon sa till mig som det var - jag borde uppskatta det jag har här hemma. Och det ska jag från och med nu börja göra.
Efter jag hade varit i Ghana hade jag ju lovat mig själv att börja göra det men på två dagar hade jag glömt bort de. Varför uppskattar man alltid det men har, när man inte har det? Och varför vill man alltid ha det man inte kan få? Någon vettig männsika, svara mig på detta.

Jag ska uppskatta mina tv spels kvällar med malin, mina pluggkvällar med cissi, malin och victoria och mina data hackers kvällar med Erika.

Damn i miss Sofie. Bara hon som fattas på min väldigt vanliga och oupskattade kvällar. Kom hem sofie!! ;)

Nej nu ska jag sluta älta, jag har gjort lite skolarbete idag. Stolt över mig själv. Och nu ska jag återgå till tvn, kanske tom förflytta mig till sängen, inte illa va?

   Som om det var igår.