Det dar med sprak. Varfor ska det vara sa svart for? Forsta, prata, articulera och skriva. Jag menar svenskan ar nog svart! Vad har jag gett mig in i? Varfor vill jag lara mig franska for!? Kommer nog aldrig ske, jag menar jag har lart mig dem viktigaste basorden, som jag trodde skulle leda till att man skulle kunna bilda meningar, men anda blir det bara helt fel.
Tacka vet jag engelska. Varfor akte jag inte till England eller Amerika? Varfor vill jag envisas att ta den utmanande stigen med massa gupp och leriga vattenpolar. Kunde valja en lattsam stig utan backar hoga som bergodalbanor, en stig med vackra rosenbuskar. Antar val att jag anda skulle stota pa rosenbuskarnas taggar.

Ibland kanns det sa roligt att kunna "prata" franska. Nar jag pratar med Alena, och vi tar oss fram genom dem krangliga orden och bygger meningar som vi bada forstar utan minsta problem. Inte ens svarigeheter att forsta utalet pa vissa ord. Sen moter man den dar "typiskt" franska manniskan och allt upplevs sa mycket svarare! C'est m'inerve.

For alla er som vill lara er ett nytt sprak. Ni ska bara veta hur mycket ord det ar man verkligen maste lara sig. Och sen som franskan ar ju en annan gren, den latinska grenen, vilket medger att man maste kasta om ordningen av orden i en mening.
Kan inte ens korrekt svenska? Varfor valde jag att lara mig ett nytt sprak!?

Deppo Linn tar fart och har svart att always look on the bright side of life. Just nu kanns allt ganska tuungt! Men a andra sidan efter regn kommer alltid solsken. Jag vet att jag har deppdagar och kommer over dem. Ska komma pa nagot som far mig pa battre tankar! Par example : Ma soeur elle est senté!